Sitter inför natten här hemma. Kom ju på att jag lovat en update om hur dagen löpt på här hemma hos oss och sedan totalt glömt bort det. Så försöker nu göra en förtkortad sådan.
Var ju uppe tidigt och kom iväg precis i minutern som planerat. Mamma var snäll och följde med som stöd och vi brakade ner för backarna i en väldans fart för att inte komma försent. Tror bestämmt vi kom till sjukhuset exakt klockan f08.00 som beräknat. Lotsade oss fram till barnavdelningen och fick anmäla oss och för en gång skull var det inte så lång väntetid utan kom in ganska snabbt och fick träffa dagens läkare som bestog av en två meter lång svart man som pratade lite tragglig svenska men var väldans duktig och ordentlig. Tim var dock skeptisk och ville inte sammarbeta för fem öre. Att han började bli trött gjorde inte saken lättare men till slut fick det både lyssnas och klämmas utan större protest. Allt var bra och inget var oroande på något sätt.Men för att verkligen inte missa något så togs det lite prover vilket inte alls var någon hit. Tim skrek i högans sky och när sprutorna väl var tagna så kom det hemska plåstret på fingret. Det var värst av allt och åkte av fortare än fortast.
Eftersom alla prover inte gav resultat med detsamma fick vi snällt gå hem och vänta på ett samtal som skulle komma runt lunch . När klockan var 14.30 gav vi upp och mamma ,jag och Tim tog en promenad ner till stan. Tittade i affärer och blev bjudna på lite eftermiddagsfika. Handlade på willys och begav oss hem efter en härlig vinterdag i staden. När vi väl var hemma fick vi besked om att läkarn som jag inte kan uttala namnet på mycket riktig hade ringt men senare än lovat . Prata med Thomas kunde han visst inte heller utan sa bara att jag skulle ringa upp honom imorgon för att berätta om hur proverna blev.Så det ska jag göra så fort de öppnar imorgon bitti.
Resten av kvällen har det bjudits på festmåltid med både för-varm och efterrätt med Thomas vid befället. Det smakade super och vi är nu alla mätta och belåtna och sover antagligen som ljus
hela natten för vi hoppas. Gör ni detsamma.
á bout de souffle
12 år sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar