Trodde inte man kunde känna sig så här färdig som jag gör nu men efter dagens händelse så är det i och för sig kanske inte konstigt. Men sömnen suger och på dagarna glömmer man liksom bort att sova när tillfällerna dyker upp. Hur som helst så vaknade Tim klockan 08,00 som inte hänt på månader och jag lyfte över honom till våran säng där vi låg och slumrade till innan jag bestämde mig för att gå upp. På något vänster så lyckades jag sommna om och vaknade av en smäll. Flög upp ur sängen och såg inte Tim. Visste inte att man hinner tänka på så många saker på en halv sekund som jag gjorde då innan jag kastade mig ner på golvet och fick upp honom i fammnen.Sprang ut i hallen och ringde vårdcentralen som man självklart aldrig kan nås. Hade en smånödig hund springande runt benen och var allmänt skräckslagen.Tim grät hejlöst i fammnen och allt var kaos. Beslutade mig efter att pratat med Thomas om att gå ner till bvc som bara ligger 8 minuter härifrån, Nero fick snällt vänta medan jag snabbt tog på vinterkläder utan att byta varken blöja eller pyjamasen. Halv förvirrad småsprang jag vägent dit och fick med lite flyt tag i en bvc sköterska som tittade lite på honom men tyckte att allt verkade okey.Tim hade slutat gråta och för stunden istället slagit på charmen och smilade mest. Envisades lite och fick en tid hos läkaren 5 minuter senare och under tiden hann Tim smöra in sig hos samtliga besökare i väntrummet och inte kunde man tro att han hade rammlat ur sängen någon kvart innan. Tiden gick snabbt och till slut fick vi träffa en läkare som undersökte honom ordentligt så ingenting hade skadats. Skämdes lite över att det som hänt och kände mig som en dålig förälder men det visade sig att även läkaren hade varit med om precis samma sak så jag varvade ner lite efter hand. Men jag kommer aldrig mer ha honom i sängen utan att Thomas ligger där också. Undersökningen gick bra och Tim konstrade sig inte och det var en mycket lugnare jag som lämnade bvc en kvart senare. Väl hemma möttes vi av en stutsande hund som mer eller mindre flög ut genom dörren och ut på gården. Tog en kort promenad där det blev både kiss och bajs och småsprang sedan hem eftersom regnet börjat tillkalla.
Kopplade sedan av lite i soffan fixade maten och sedan var det dags för middagsluren som funkade okey efter några minuters gråtande. Sover nu som en stock och själv har jag nu hunnit få i mig lite soppa och borde lägga mig några minuter så på återseende
2 kommentarer:
usch, det låter verkligen läskigt... men vad skönt att tim är ok ändå! du är världens bästa mamma, det där kan hända vem som helst. förresten, vilket fin kort på er båda två i förra inlägget! puss på er!
jessie: Åh tack söta du.Det värmde att höra.Ja det var skönt att det gick så bra som det faktiskt gjorde.kram
Skicka en kommentar