Tänkte blogga lite nu när läget endå är lugnt här hemma och de flesta gått till sängs. Själv så lyssnar jag på rai uno radio på datorn och följer med spänning Italiens viktiga vm-kvals match mot Ireland och för tillfället leder vi i alla fall med 1-0 och det är jag evigt tacksam för.
Ont i ryggen har jag förresten och därför har jag lite medvetet försökt att inte hänga framför dattan för mycket och därför ej bloggat på flera dagar som ni kanske märkt. Idee torka är en annan anledning och tiden räcker tyvärr inte till fullt ut heller har jag kommit på. Och fy vad jag öser anledningar till denna dåliga uppdate om våra liv här på väst. Antagligen är det mest för jag är lat och hellre gör andra saker på min lediga tid en infomerar er om allt som händer oss hela dagarna. Men nu tänkte jag i alla fall göra ett litet försök inte minst för min kära syster ligger på mig som en igel på luren var eviga dag och tycker att jag ska berättat om att jag och Nero faktiskt träffade på en varg ute på en av vår morgonpromenad i helgen minnsan. Spännande eller hur och visst hoppade hjärtat upp lite i halsgroppen och tiden liksom stannade upp för någon minut. Nero och jag stog alldeles stilla medan vargen lunkade över en väg och försvann in i skogen antagligen ovetande om våran existens vilket var lika bra det.
Idag onsdag har vi haft toppen väder och våren är på väg hit på riktigt känner jag på mig. Drar fortfarande upp barn och hund på morgonen så vi hinner med våran promenad innan det är dagis dags för Tim och frukost för hunden. Sedan har jag lite ensamtid då jag passar på att sköta om hemmet och ta det lite lugnt. Tim hämtra jag hem igen efter lunch och då blir det en promenad till medans Tim sover middag i vagnen och jag njuter av det härliga vädret.
Var på utvecklingsamtal på dagis i måndags och fick lite uppdate om hur våran lilla guldgosse har det på dagis om dagarna. Och som vi redan visste går allt super och han är nästan alltid glad men bli så klart lite frustrerad ibland då saker inte riktigt går som planerat. Äter gör han som aldrig förr och man likosm kan inte slita ögonen från honom eftersom han så guda söt.
Mer tänkte jag faktiskt inte skriva men visst kan jag tilläga till er som undar angående mitt jobb att det går åt skogen. Närmare går jag inte in på det utan försöker gå vidare och inte gräva ner mig för mycket i mina egna beskymmer då livet är så mycket mer än så.
Nu återgår jag till mitt kära gli azzuri och håller alla tummar för att det blir storseger så klart. Ha en bra onsdagskväll och sköt om er där ute.Kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar