Har nu kört en träningspass för att skingra tankarna lite , varit ute med hunden på sista turen och pratat lite snabbt med Felicia i luren. Som ni kanske förstår så kom idag beskedet att min älskade morfar somnat in under kvällen. Efter ett år av olika sjukdomar besök på sjukhuset och lite fall har vi väl mer eller mindre gått och väntat på beskedet. Och efter att kommit in akut på sjukhuset för ett tag sedan kändes det nära. Ändå känns det nu så jobbigt. Hade planerat att komma hem och få krama om honom en sista gången., Visa upp lilla Timpan som han tänkte så mycket på och frågat om kanske kunde fått ge honom än av sin sista önskning om att få komma ut i det härliga vädret. Istället gick allting lite för fort och nu finns han inte längre här hos oss . Men jag vet att han istället fick som han ville och jag hoppas han och mormor nu vakar över oss här på jorden . Jag saknar honom redan och tänker på allting vi gjort genom åren. Vilken super morfar han var och så mycket han älskade oss alla. Hade gett vad som helst för att en sista gång fått höra berättelsen som vi i så många år hört óm när det var en kille som var ute och åkte kälke på isen. Helt plötsligt försvann han i ett hål och det gick ju så attans fort så han flög upp i nästa hål och fortsatte sedan över isen. Efter varje år som gick var det alltid samma historia men med lite nytolkning. Morfar gav oss så mycket och alla tyckte så mycket om honom. Jag minns en gång när jag kanske var mellan 6-8 år och vi stog i en kö på skotten (mataffär). Jag som han var väldigt pratglad och sa först och tänkte sen. Hur som helst så berättade jag högt och ljudligt om vad min morfar minnsan gjorde bakom veboa . Han kissade där sedu. Det var väl allmänt pinsamt men vad visste jag. Eller när vi var och plockade jordgubbar . I baksättet fick jag uppgiften att ta hand om påsarna på väg hem. Men på resan hände något. Råkade äta upp en hel del av innehållet och väl hemma var mormor och morfar måttligt glada. Men minstingen i släkten som jag var så blev jag ju förlåten . Alla härliga sommrar på gränsö (sommarhus)och fisketurerna. Den vita toyotan och källaren på måsgatan (deras gammla hus) där man alltid hittade morfar pysslande med något. Skulle kunna rabbla upp saker hela natten men jag vill bara dela med mig av min morfar och de underbara 27 åren han gav mig. Vila i frid . Jag kommer alltid ha dig i mitt hjärta. Och mamma vi ska gå igenom detta tillsammans. Skickar dig världens största kram och vi ses snart.
1 kommentar:
Kan bara hålla med dig syster bättre morfar kunde man inte ha. R.I.P morfar.
Skicka en kommentar