års premiär

Kanske man skulle kunna kalla detta inlägg en bit in i årets första månad. Borta ett tag har jag varit också av många olika anledningar. Krashad dator , arbeta och så detta med jul och nyår. Nu tänkte jag faktiskt inte gå in specielt mycket på allting det där som har hänt utan starta i nutid . Men vi hade en underbar jul här hemma i uddevalla med svärmor och svärfar och nyår var lugnt och sansat eftersom det vankades arbeta dagen efter.
Ja som ni förstår så jobbar jag nu tro det eller ej. Och det är en hel del. Timvikarie blev det av mig på en servicebostad för dementa och jag trivs super, Tur måste man väl även säga att jag fått eftersom det bara tar 4 minuter till jobbet och 3 minuter till dagis.
Men nu har jag varit hemma i några dagar och tagit igen mig efter en veckas magsjuka som jag turligt nog slapp genomlida. Tim och Thomas hade inte samma tur utan har varit riktigt dåliga specielt den förstnämda. Först idag har han börjat äta ordentligt och dricker frivilligt utan att man behöver mata honom med vätska på tesked. Vi passade på att besöka vårdcentralen igår då hans avföring läcker rakt igenom blöjor och byxor och ser allmänt vidrigt ut. Självklart råkade vi även ut för denna märkliga tomteliknade doktor som alla andra gånger. Han undersöker Tim som han för övrigt döpt till lilleman i några sekunder. Suckar några minuter och säger sedan att vi behöver ju inte vara oroliga så länge han inte blir lelös. Eftersom han inte gråter heller så är det ännu ett friskhetstecken. Jag vrider mig lite obekvämt och försöker förklara att Tim är ett barn som sällan gråter och när han är sjuk så kan han vara på gott humör även med hög feber och allmänt dålig. Hur som helst så får vi gå hem men skulle han bli lelös så kan vi ju ringa tillbaka så får vi ett nytt besök. Som alla andra gånger vi gått hem från hans undersökningar undrar ju fortfarande varför han är barnläkare. Men kanske är det jag som är knäpp och överbeskyddande mamma. Vem vet. Men även med Tims hosta som han haft från ett halvårs ålder säger denna underliga herre att blir han inte blå i ansiktet behöver vi inte oroa oss. Men nu har jg lyckats fått ett besök på näl (sjukhus) hos en barnspecialist och kanske kan få reda ut detta långdragna hostande.
Vad jag rer på förresten. Men det är så skönt att kunna skriva av sig här inne igen. Men tänkte avrunda det hela och istället gå ut i köket och laga lite soppa till kvällsmat. Lovar att skriva snart igen för det finns ju faktis de som bryr sig om våran lilla familj och vill höra hur vi har det.